Jag blir så lipig och känner mig extra ensam när jag sitter hemma själv och inte kan sova för att jag kollat på hemska tv program. Jag vill kramas ordentligt och aldrig släppa taget om söten när hon kommer hem för även om vi inte får cancer som kvällens program handlade om och dör av det, så vet vi alla att vi kommer göra det på något sätt. Jag borde inte alls dränka mig själv med dumma djupa tankar såhär sent på kvällen men ibland är jag bara lite extra känslig. Jag gillar inte döden. Usch jag gillar verkligen inte att tänka på hur lite tid vi har kvar för då ökar paniken och det är svårt att få bort så nu ska jag sova tätt tätt med Tina och allt kommer kännas så mycket bättre i morgon.